En adress och ett telefonnummer

Thames 1749
Piso 3, Depto 7
1425 Capital Federal
Argentina

Jag har skaffat ett svenskt nummer på Skype, så man får gärna ringa 08-559 26 144.

Tuvr

Jag säger som Maria Montazami; Jag har sån tur ibland.

I onsdags var Henke, Mange och jag på UBA, Universidad de Buenos Aires, där vi ska plugga spanska. Det var dagen för inträdesprov, både skriftligt och muntligt, och shit vad svårt det var! Jag fick reda på att jag skulle passa på Nivel 2, det är tydligen nivån för oss som pratar bra i presens, men som inte kan snacka dåtid. När jag sen skulle få reda på vilken grupp jag skulle tillhöra upptäckte de att alla grupper redan var fulla. Så jäkla typiskt. Jag skrev in mig på en konversationskurs som bara var 2*2 timmar/vecka för att i alla fall få lite undervisning.

Igår morse ringde min mobil, och det var en kvinna från universitetet som ringde och berättade att de fått en plats ledig på Nivel 2 och att jag fick den platsen om jag ville. Det enda jag behövde göra var att åka dit och registrera om mig. Det bästa med allt är nästan att jag både pratade i telefon på spanska, och lyckades förklara för administratören på skolan att jag skulle byta kurs. På måndag börjar jag alltså just den kurs jag vill och till jul kan jag förhoppningsvis prata om saker jag gjort, och inte bara saker jag gör just nu.

Lite bilder

Har lagt upp lite bilder på mina första två veckor här.

Mitt stressiga liv

I och med att min spanska inte börjar förrän nästa vecka lever jag ett riktigt lökigt liv just nu. Mina dagar består av sovmorgon, långfrukost med färskpressad juice, promenader och uteserveringar och en och annan tv-serie. Lite häng på takterrassen hinner jag oftast också med. Det är så sjukt skönt! Och jag är så sjukt bra på att vara ledig.

Spanskan börjar som sagt nästa vecka och den är 8 timmar/vecka så jag tror att jag kan fortsätta att leva ungefär som nu även då. Jag håller just nu tummarna stenhårt för att lektionerna inte ska börja för tidigt bara...

Ikväll är jag och min roomie Hannah bjudna till Bromans på middag. Hannah förresten, världens bästa roomie! Det är väldigt roligt att bo med henne och lära känna henne. Vi känner ju egentligen bara varandra väldigt ytligt sedan tidigare, men hon är grym!

Tre kompisar

För tillfället har jag tre kompisar. Tre kompisar som har mitt mobilnummer. Tre kompisar som är de jag hänger med. Jag har upptäckt att det är ganska skönt. Man behöver liksom inte anstränga sig för att hinna träffas. Det är inte som hemma i Stockholm där det alltid ska sms:as, planeras och trixas för att hinna träffa alla. Här vet jag att om både Hannah och jag är hemma och jag får ett sms är det från Bromans. Ofta bara för att konfirmera nåt vi redan bestämt som alla fyra ska göra.

Man kan ju tänka sig att det kanske blir lite trist i längden, men just nu är jag väldigt nöjd med mina tre kompisar. Särskilt eftersom det är tre fantastiska människor som är mina kompisar.

Och så här ser det ut inne i lägenheten

Det finns ett sovrum till på tredje våningen, men det glömde jag fota.

Det är dyrt att vara materialist

När jag fyllde 30 fick jag nåt jag inte visste att jag hade saknat. Jag fick en Ipod touch. Det blev kärlek direkt och jag är barnsligt förtjust i den. Mina vänner känner mig tydligen bättre än jag själv gör för de fattade direkt hur mycket jag skulle gilla den.

Idag när jag var ute och promenerade gick jag förbi en Mac-butik i närheten av där jag bor. Jag tänkte då att eftersom jag har fått en sån bra grej måste jag utnyttja den till max. Till exempel är det ju perfekt att man kan ha Skype på den. Men då måste man ha lurar med mikrofon, och det hade inte jag. Efter lite försök på både spanska och engelska fattade den snygga expediten vad jag var ute efter och tog fram lurarna. När jag frågade vad de kostade och fick svaret 216 pesos, typ 400 spänn, kände jag att det var kanske lite dyrare än jag tänkt mig, men eftersom han var så snygg och jag blev nervös som en tonåring köpte jag lurarna. Jag vågade liksom inte säga nej till de där bruna ögonen. När jag kom hem kollade jag apple.com och såg att det går att köpa lurarna därifrån för typ halva priset. Frågan är nu, öppna paketet och låtsas att det inte drabbar nån fattig, eller försöka lämna tillbaka imorgon och beställa nya på internet.

Ni hör, det är ett slitigt liv med mycket bekymmer jag lever här...

Här bor jag!

Vi bor på de tre översta våningarna till höger på Thames 1749.

Så här ser det ut på vår takterrass. Bilder från lägenheten kommer imorgon när städerskan varit här.

Fixardag

Idag hade Jo och jag fixardag på stan. Det gick väl sådär med våra ärenden, men några saker kan jag pricka av i alla fall. Jag har nu ett argentinskt mobilnummer och cash i plånboken. Det blev också en hel del promenerande och jag har kollat in en annan del av stan, micro centro, som är lite som city hemma. Inte min stadsdel kan man väl säga. Då trivs jag bättre hemma i Palermo.

Ikväll har Hannah och jag lagat middag för första gången hemma och nu väntar skräp-tv. Life is good!

Framme!

Efter en låång resa som jag mest sov mig igenom är jag nu framme i min nya hemstad. Och vilken hemstad! Jag känner redan att jag kommer gilla den. För att inte tala om lägenheten, roomien och de fantastiska makarna Broman som mötte mig på flygplatsen.

Har varit ute på en liten promenad i vårt hood och ätit lunch i solen på Plaza Serrano med Henke och Jo, medan Hannah suttit hemma och pluggat duktigt. Näst på tur står packa upp och sedan middag ute ikväll.

Nedräkningen fortsätter

Nu har jag bara en frukost på Svart kaffe och skjuts till Arlanda kvar i det här landet. Sen åker jag!

25 timmar kvar

Nu har jag 25 timmar kvar i det här landet. Imorgon åker jag äntligen och det känns helt jävla overkligt! Jag har pratat, tjatat och tänkt så mycket och så länge på min avresa att det nu när det äntligen närmar sig inte känns på riktigt. Jag ska liksom inte vara i Sverige, eller ens Europa på ett halvår!

Väskorna är packade, (dock inte vägda), lägenheten städad, många avsked avklarade och den fantastiskt fina iPod touch jag fick i födelsedagspresent är fylld. Magen känns som att den har fått 20 koppar kaffe, resfebern har alltså infunnit sig på riktigt.

Ikväll blir det middag på Bondegatan 64 och sen en lite utgång för ytterligare ett antal avsked. Min kanske sämsta gren.

På söndag landar jag i min nya hemstad i mitt nya hemland.

¡Aquí vamos!