Det är dyrt att vara materialist

När jag fyllde 30 fick jag nåt jag inte visste att jag hade saknat. Jag fick en Ipod touch. Det blev kärlek direkt och jag är barnsligt förtjust i den. Mina vänner känner mig tydligen bättre än jag själv gör för de fattade direkt hur mycket jag skulle gilla den.

Idag när jag var ute och promenerade gick jag förbi en Mac-butik i närheten av där jag bor. Jag tänkte då att eftersom jag har fått en sån bra grej måste jag utnyttja den till max. Till exempel är det ju perfekt att man kan ha Skype på den. Men då måste man ha lurar med mikrofon, och det hade inte jag. Efter lite försök på både spanska och engelska fattade den snygga expediten vad jag var ute efter och tog fram lurarna. När jag frågade vad de kostade och fick svaret 216 pesos, typ 400 spänn, kände jag att det var kanske lite dyrare än jag tänkt mig, men eftersom han var så snygg och jag blev nervös som en tonåring köpte jag lurarna. Jag vågade liksom inte säga nej till de där bruna ögonen. När jag kom hem kollade jag apple.com och såg att det går att köpa lurarna därifrån för typ halva priset. Frågan är nu, öppna paketet och låtsas att det inte drabbar nån fattig, eller försöka lämna tillbaka imorgon och beställa nya på internet.

Ni hör, det är ett slitigt liv med mycket bekymmer jag lever här...