Ibland, nej ganska ofta faktiskt, slår det mig vilka fantastiska vänner jag har. Idag var en sån dag.
Zandra var cool nog att tacka nej till förlängd projektanställning vilket ledde till att hon istället fick en fast anställning och höjd lön. Jag blev så impad och glad när jag hörde det att jag nästan fick en tår i ögat.
Pratade med Sara, som tråkigt nog bor i Götet, och kom på att det bara är 2,5 veckor tills hon kommer på besök - längtar efter, och saknar min gamla sambo. Bridget Jones är inte hälften så rolig när den inte ses bakfull i Hammarbyhöjden med henne.
Sofia har just gått hem efter att ha hängt här ett tag. Jag blir lika lycklig varje gång jag kommer på att hon bara bor fem minuter från mig och att det är så lätt att få träffa henne nu. Ingen planering behövs och det är alltid lika roligt att träffa henne - hon är såå bra!
Fick sms från Mia igår som pratat med sin chef om tjänstledighet för att bo i Spanien ett år eller två. Jag blir både jätteglad och jätteledsen om hon åker. Glad för hennes skull så klart, men tänker jag rent egoistiskt känns det inte alls lika bra... Dessutom sätter det igång massa tankar om att jag också vill bo utomlands snart igen och så ligger jag och fantiserar om var jag skulle vilja bo och vad jag skulle göra där.
Hanna skickade ett mail till mig med massa lägenheter som min brorsa kan söka. Känns lite sjukt att hon är den som just nu ligger i hårdast för att han ska hitta nytt boende, men så är det ju Hanna också. Världens kanske bästa styr-upp-tjej som fixar saker man själv inte ens tänkt på. Blir alldeles lycklig när jag tänker på att hon ska bli mamma och att hon kommer att bli en grym sådan :) Diskuterade barnuppfostran med henne och
Anna efter Janssonfrossandet igår och det känns mycket lovande...
Alla ni andra är ju såklart minst lika fantastiska och om jag är dålig på att tala om det för er ska jag skärpa mig! Puss på er!
