En bok att INTE läsa på bussen

Vet inte riktigt varför jag gör det, kanske är det för att det är ganska skönt att gråta lite.
Läser just nu en bok som absolut inte passar att läsas utanför hemmet. Det måste vara världens vidrigaste bok. "Du är hos mig ändå" heter den och är skriven av barn och ungdomar som förlorat en förälder. Det är 30 barn/ungdomar som har skrivit och jag har redan kommit på att jag vet vilka sex av dem är, och jag har inte ens kommit halvvägs i boken. Känns lite konstigt.

Kunde inte somna inatt så jag låg och läste och försökte dämpa hulkandet så att brorsan som hade tenta idag skulle få sova lite i alla fall. Vet inte hur bra det gick dock. Hade behövt ligga nära, nära nån som kunde tala om att allt inte är hemskt.

Mitt i all tragik hittade jag ett citat som var ganska skönt, det är en tjej som kan vara 8 år eller nåt sånt som skrivit till sin mamma som gick bort när hon var 3 år. "Har du träffat Gud? Kan jag få hans autograf?" Rätt skön tanke att mamma kan fixa en autograf som skulle imponera på klasskompisarna...